Ägarlägenheter
Ägarlägenheter kan vara ett bra tillskott till ägandeformerna på svensk bostadsmarknad. I Merit Wagers krönika i dag på SVD:s ledarsida talar om ägarlägenheter kontra bostadsrätter.
Jag fann många guldkorn i hennes krönika bland annat hennes beskrivning av hur icke demokratiskt en bostadsrättsförening faktiskt kan bli. Samt hennes lysande avslutande hyllning till sin hyreslägenhet. Visst alla som bor i hyreslägenhet kanske inte själva förhandlar om sin hyra men många är ändå nöjda med det.
Men för att nu återkomma till ägarlägenheter, visst låter det bra att äga sin lägenhet och ha full frihet med den precis som med allt annat man äger. Men vänta lite nu kommer en rad frågor flygande in i huvudet.
Om alla i ett hur äger sina lägenheter som ägarlägenheter hur blir det då med trapphuset exempelvis för jag misstänker att även om man äger sin lägenhet så vill man gärna ha en hiss eller åtminstone trappor dit, vem skall äga det? Vem skall äga källarvåning och vindsvåning? Vem har ansvaret för att betala för renovering av taket eller snöskottning av tak?
Kanske det skall skötas av en samfällighetsförening för just det huset, det är en lösning på problemet. Men då kom nästa problem samfällighetsföreningar har lika stor risk att styras av en liten klick högljudda medlemmar som en bostadsrättsförening har, så vad är det då för mening med ägarlägenheter?
Men det fungerar ju i andra länder, hur gör
man där?
Källarvåning, vindsvåning, som förråd menar du kanske? Det förekommer inte utan är utsålda lokaler precis som allt annat iaf i Spenien och Finland där min erfarenhet kommer ifrån. Större underhåll på huset beslutas om på ett årligt ägarmöte, akuta saker ordnar varje lägenhetsägare själv med hantverkare och för de allmänna utrymmenas skötsel har man en underleverantör med kontrakt och ansvar. Varför skulle det inte fungera här?
