Förtroende
Mona Sahlin tappar förtroende men samtidigt så ökar partiet i opinionen låter som en paradox i mina öron men så är verkligheten idag.
Aftonbladet förklarar det med att människor skiljer på person och politik och skulle det vara på det sättet vore det ju en helt fantastisk utveckling som har börjat i Sverige där politikens innehåll blir viktigare än personerna.
Nu är det nog tyvärr så att det inte är hela sanningen. Sanningen är nog mera tillkrånglad än det, person och politik hänger fortfarande ihop. Ett bra exempel på det är riksdagsvalet 2006 som den borgerliga alliansen vann bara för att med omedelbar verkan påbörja ett mer eller mindre fritt fall i opinionsläget. Varför blev det så?
Jag vet att många röstade på Reinfeldt inte för att de tyckte att hans politik var den bästa utan för att de var trötta på Göran Persson, med andra ord så var där politiken ointressant och personen sattes i första rummet. Detta var bara ett exempel jag är säker på att man kan leta upp många fler liknande.
Vi måste göra något för om denna trend skulle fortsätta så kanske vi en dag vaknar upp och finner att vi har en statsminister vid namn Carola Häggkvist eller varför inte Ola Salo. Inte för att det är något fel på individerna men de skulle utan tvekan få röster bara för att dom är just dom. Och även där kan listan göras hur lång som helst.
Hur skall detta lösas då. Ja ett svar kanske är att det pratas mer om dom långsiktiga visionerna och inte bara om det som är aktuellt för dagen. Politik är ju ett konstans samhällsbygge som hela tiden måste utvecklas. Idag så känns det som om dom som håller i bygget och vill få igenom sin vilja bara pratar om hur man skall laga på bästa sätt inte någon pratar om hur vi bygger till så att det blir bättre
